Louise Persson

Vad är det för mystiskt hus? Vem skickar dom mystiska smsen? Vad är det för speldosa som låter mitt i natten?

Jag vaknade med ett ryck och flög upp i sängen. Klockan var 12:35 på natten, jag darrade men somnade snabbt om på något sätt. Jag vaknade sedan klockan 09:48, jag tittade på mobilskärmen som lyste rakt i ansiktet på mig.
- Åh, klockan är bara 09:48, fan!
Jag suckade men gick upp ur sängen & borstade håret. Jag gick ner för trappan till köket där mamma stod och gjorde iordning frukost på köksbordet.
- Godmorgon gumman, sa mamma glatt.
- Godmorgon mamma, sa jag.
Jag tog två mackor och hällde upp mjölk i ett glas. Jag brädde snabbt smör på mackorna och åt snabbt upp dom.
- Jag går ut ett tag, jag tänkte ringa Emilie och fråga om vi kan hitta på något kul, sa jag snabbt.
- Jaha okej, ha så kul, sa mamma.
Jag gick raskt upp för trappan och tog mobilen. Jag slog upp Emilies nummer.
- Hej, det är Emilie.
- Hej, sa jag glatt.
- Vad ska du göra idag? Kan vi hitta på något? sa jag.
- Hmm.. Ja, det skulle vara kul, kan du komma till mig snart? sa Emilie.
- Ja, jag ska bara klä på mig och borsta tänderna, vi ses.
- Okej hejdå, sa Emilie och la på luren.
Jag snappade åt mig en tröja och ett par jeans. Jag skyndade mig ner till toaletten och borstade tänderna.
- Hejdå mamma, jag går till Emilie ett tag, sa jag & tog på mig jackan och stängde ytterdörren.
Jag gick raskt till Emilie, det tog 5 minuter max. Jag plingade på dörren och Emilie öppnade snabbt.
- Hej sa jag och kramade om Emilie.
- Hej, det är lite stökigt här, men kom in, sa Emilie.
Vi gick upp på Emilies rum. Emilie satte på sin dator och jag satt bredvid.
- Du vet det där huset en bit bort, det där vita? Är det någon som bor där? sa jag fundersamt.
- Jaha, det där huset. Jag tror inte att det bor någon där, men det verkar spöka där. När jag gick förbi förra veckan tändes en lampa och släcktes några gånger. Jätteläskigt, sa Emilie och darrade.
- Vad läskigt, sa jag och slutade tänka på det och fokuserade på datorn istället.
- Spökar det hos dig? frågade Emilie fundersamt.
- Nej, jag tror inte det, varför undrar du? sa jag tyst med stirrande blick.
- Jag bara undrade eftersom att du frågade om det där huset, sa Emilie.
Jag sa inget, men tänkte efter. Tänk om det spökade i det där huset, tänkte jag för mig själv? Jag kunde inte tänka på det, men jag kunde inte låta bli.
- Kan vi inte gå ut och hitta på något istället? Måste du alltid sitta vid datorn? sa jag irriterat.
- Jovisst, men sitt inte där som ett fån då, kom då! sa Emilie och skrattade.
Vi gick ner för trappan och gick mot ytterdörren. Jag satte på mig jackan snabbt och satte på mig skorna. Vi stängde ytterdörren och Emilie låste ena låstet.
- Kan vi inte gå till det där läskiga huset? frågade jag, fast jag ingentligen inte borde frågat det.
- Vågar du verkligen det? Jag vill faktist det! sa Emilie och log.
Vi gick på gatan mot det vita huset. När vi var tillräckligt nära och stirrade in i fönstret såg vi inget. Efter ett tag tändes en lampa och snabbt släcktes den igen.
- VI GÅR HÄR IFRÅN, DET SPÖKAR FAN! skrek jag och sprang ifrån.

Nästa novell kommer kanske i helgen.
KOMMENTERA VAD NI TYCKER? :D