Någongång ska väl vara den första..

Idag red jag Frank, vi hade hoppning. I början gick det sjukt bra. Sen när vi började hoppa på volten vägrade han och höll på, så jag fortsatte på samma hinder tills jag kom över det. Och fortsatte sen. Vi red sen en bana av allt. Och i mitten av banan, lyckas jag och Frank falla ihop båda två. Jag liksom känner hur han försvinner under mig och jag hamnar på marken. Det blev antagligen en förkonstig sväng och att Frank trampade konstigt så att han tappade balansen eller något, jag vet inte riktigt alls hur det gick till. Och det var sjukt läskigt. Som tur klarade vi oss båda två, och vi båda ställde sig upp fort som ögat. Det kunde ha varit värre, men vi hade tur den här gången. Någongång ska väl vara den första. Kände mig sämst, och att allt var mitt fel. Jag var jävligt rädd att han skulle halta eller något, men som tur klarade han sig. Men det kan ju hända vem som helst. Som tur avslutade vi det bra genom att rida igenom hela banan så bra jag kunde och Frank ställde verkligen upp, ävens fast han är osäker när det gäller hoppning. Gav han mycket beröm efteråt.

Ska hoppa in i duschen nu, sen plugga lite. Hörs imorgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0